Vår första vanliga fredag i Stockholm

Idag har vi haft vår första vanliga fredag i Stockholm. Hannes som varit i Jönköping hela veckan kom hem vid halv fyra och var supertrött och somande en stund och jag passade på att jobba färdigt. En promenad bort till Carlberg, bjöd in grannen på en öl, hämtade lite mat från Mihn Mat och en öl till. En bra vanlig fredag i Stockholm.

Varför välkomna 100 ägg?

Såg en tweet från en kändis som tackade för att hen fått 100 nya följare, tror det var under ett dygn eller två. Tittade på profilens nya följare och noterade att det var en hel del ägg i listan. Det går att blockera och anmäla, man behöver inte följa tillbaka alla.

Många imponeras av konton med många följare, om de sen är köpta eller ägg verkar inte spela roll. Är det därför hen tackar alla äggen för att de börjat följa?

#blogg100

Flytta till mer än flytta från

När jag gick i gymnasiet så längtade jag bort, bort från stan där allt stängde klockan ett, och allt väldigt politiskt korrekt. När gymnasiet var slut åkte jag till USA, var där ett år, sedan hem till Jönköping igen. Skulle bara stanna en kort stund. Ville fortfarande bort. Till öppenheten och energi, till något annat. Blev kär, och blev kvar.

Det blir lätt så. Och jag har haft en bra tid stan, tryggt. Många fina vänner, familj, kunder och bekanta. Det många eftersträvar.

Nu flyttar jag till. Inte från. Till familjen. Komma närmre mina barn. Har några vänner här, hoppas träffa dem oftare nu. Möjligheten att gå på olika event om ämnen som intresserar mig, förkovra mig, nätverka. Utbyta erfarenheter. Mer internationellt. Mer puls.

Att sätta sig själv i första rummet

Idag har jag bläddrat igenom lådor av minnen. Något jag gjort flera månader då vi sålt vårt hus som vi snart ska lämna. I lådorna ryms klipp och inbjudningar på föreläsningar jag haft, inser att det blivit en hel del genom åren. I över 15 år. Är föreläsa något jag vill? Osäkert. Tar så mycket energi att sätta samman en föreläsning, samtidigt en kick när jag ser att jag påverkat, att det tas nya steg.

Vad vill jag. En gång i tiden ville jag blir fotograf. Alltid älskat att fota. Hade svårt att se hur jobbet som en fotograf funkade, osäkerheten bromsade. Rädslan över att skuldsätta mig med studielån.

Jag älskar det jag gör idag, och foto ska det bli mer av.

När man är ung tycks livet vara oändligt, skjuter upp saker till sen. Sen kommer snabbar än vad man tror. Att lyssna på vad man själv vill, ta de stegen, oavsett vad vänner, och ens eventuella älskade vill, tror jag fler borde göra. Våga följa sin inre röst på vad man själv vill syssla med. Vänner flyttar, pojk- eller flickvänner byts ut, försvinner. Dig själv ska du alltid leva med.

#blogg100

Från 200 kvm till 70 kvm

Vi håller på att lämna en enplansvilla med hel källare och flyttar dels till en stuga på landet på 70 kvm och en lägenhet i Stockholm på 60 kvm. Undrar om det någon forskning på hur många kvadratmeter som man som ”par” bör bo på för maximal lycka? Nu bor vi i stugan och jag ser och hör min man hela tiden. Finns inga kvadratmeter att försvinna på. Behöver inte funder på var han är, lyssnar jag så hör jag hans andetag. Jag gillar det. Gillar att höra och veta vad han gör. Inte som bevakning utan bara närheten. Tror det är positivt för förhållanden att dela på färre kvadratmeter, inte behöva gå på varandra men känna närheten av den andre.

Vem vet vad jag tyckerom några månader, men just nu känns det så helrätt, att bo nära.

#blogg100