I dag så var SD i Jönköping och pratade för sina väljare, som jag uppfattar att alla andra partier gör, pratar för sina väljare. De som redan har bestämt sig för att de är bäst. Man är där för att träffa sina egna, sina ledare.
I ett demokratiskt samhälle får alla säga sin åsikt, och folk får säga emot.
När SD-talesperson idag sa första ordet, så var det uppåt 300 personer som ropade Inga rasister på våra gator. Hans röst dränktes i massorna.
Då, just då, kändes det politiskt korrekt, att visa att nä, ni är faktiskt inte välkomna att stå framför vårt Rådhus och hålla tal. Ni är inte välkomna till Jönköping. Vi gillar inte er politik.
Polisen hade gjort en avspärrning, jag fattade inte varför, vem gällde den? Det här tunna plastbandet, som knappt ville sitta uppe, vad markerade det? Jag frågade en polis. Jo, om man är lugn får man vara framför bandet, stökande man bakom. Så jag valde att gå fram. Jag har inte tänkt att stöka. Jag tänkte lyssna. I och för sig med ryggen mot scen, men det kunde väl inte kallas stökigt?
Plötsligt forceras vi alla bakåt, från scen, jag vet inte varför. Jag står längst bak, och har inte hört polisen säga något och det finns ingen polis att fråga. Jag är bara en i flocken, den flocken som ska fösas längre bort från scen.
En av Unga feministerna går inte utan tar dialogen med polisen . Berättar att de planerat stå tysta, men med vända ryggar, och menar på att det kan ni väl inte säga nej till. De får ett okej.
De Unga feministerna och SSU står tillsammans, i en lång rad. De är tysta, med ryggarna vända mot scenen och har ett enda plakat ”Ut med rasisterna, in med feministerna”.
En ung kvinna står själv, med ryggen mot scenen. Under hela talet, håller hon en rak arm upp, hon pekar finger.
Så där står ett gäng och visar tyst sitt motstånd, en bra bit längre bort görs det ljudligt motstånd. Det är slagfärdiga ramsor, det buas, hånas och de använder sina röster.
SDs väljare har inga problem att höra vad deras ledare säger, det finns högtalare, allt når fram. Ledarna raljerar över kampanjen Alla får plats, säger att den är ett skämt, det finns ju varken bostäder eller jobb till alla. Och EU, det vill de inte betala till. De SD-trogna, kanske ett 40-tal personer instämmer och nickar gillande.
I bakgrunden hörs hur ca 200 personer buar åt SDs politik. Framför scen, har ca 100 personer vänt SDs ledare ryggen, några pekar finger, men de är tysta.
Då och då ser jag plötsligt hur polisen rycker fram och bär med sig en person bort. Jag hinner aldrig uppfatta vad som hänt. Det sägs att en gång handlar det om en person som inte lyssnar på ett antal tillsägningar om att sluta använda megafon. En annan person har dragit sönder avspärrningsbandet några gånger för mycket. En person, som stod i det tysta gänget, gick och berättade för sina vänner utanför avspärrningen att om ni är tysta, får ni stå där framme. När han gick tillbaka, över den tomma grusplanen framför Rådhustrappan, grep polisen honom.
Är det okej, att vända ryggen till talare? Är det okej att håna, störa?
I dag fanns utrymme för allt. I Rådhusparken fick alla plats.
Funderar vidare över hur vi alla ska kunna mötas om man alltid pratar för sina egna? Var kommer de vanliga diskussionerna in? Politikerna kan inte lösa allt. Rasism, etik, moral, hänsyn mm är vardag, något vi alla måste ta. Det räcker inte med att kryssa en kandidat vart fjärde år. Det bygger inte ett bättre samhälle. Något vi alla vill ha.
#blogg100