Idag har jag bläddrat igenom lådor av minnen. Något jag gjort flera månader då vi sålt vårt hus som vi snart ska lämna. I lådorna ryms klipp och inbjudningar på föreläsningar jag haft, inser att det blivit en hel del genom åren. I över 15 år. Är föreläsa något jag vill? Osäkert. Tar så mycket energi att sätta samman en föreläsning, samtidigt en kick när jag ser att jag påverkat, att det tas nya steg.
Vad vill jag. En gång i tiden ville jag blir fotograf. Alltid älskat att fota. Hade svårt att se hur jobbet som en fotograf funkade, osäkerheten bromsade. Rädslan över att skuldsätta mig med studielån.
Jag älskar det jag gör idag, och foto ska det bli mer av.
När man är ung tycks livet vara oändligt, skjuter upp saker till sen. Sen kommer snabbar än vad man tror. Att lyssna på vad man själv vill, ta de stegen, oavsett vad vänner, och ens eventuella älskade vill, tror jag fler borde göra. Våga följa sin inre röst på vad man själv vill syssla med. Vänner flyttar, pojk- eller flickvänner byts ut, försvinner. Dig själv ska du alltid leva med.
#blogg100