Det är en konst att presentera mat och vin. Som gäst förväntar jag mig idag nästan alltid att få en utmärkt introduktion av maten och vinet som ska serveras. De gånger servitören noggrant, inspirerande presenterar vilken gård köttet kommer ifrån, hur det tagits vara på och tillagats så höjer det hela matupplevelsen. Det har fått till följd att de gånger jag inte får veta något om råvarorna känner mig skeptisk till kvalitén och det blir inte lika lustfyllt att äta.

Så kommer vi då till vinet. Som ska passa till maten. Att presentera vinlistan och rekommendera några passande viner till maten är något jag tar för givet. Är det torrt eller halvtorrt, fatlagrat, ungt eller fruktigt? Druva, gård etc. Så när jag frågar vad det finns för vin och får till svar ett billigt och ett lite dyrare. Ställer följdfrågan, vad är det för vin och får till svar att det ena är husets och det lite dyrare smakar lite vanilj. Men det billiga passar jättebra till maten. Suck. Pillar i mig lite av köttet och väljer vanligt kranvatten. Aptiten är som bortblåst.

Funderar på om jag ska ringa ägaren till restaurangen och tipsa honom att boka bord till sin personal på Småländska kolonin i Jönköping så de får uppleva det bästa och kan ta med lärdomen hem.

#blogg100