När jag gick i gymnasiet så längtade jag bort, bort från stan där allt stängde klockan ett, och allt väldigt politiskt korrekt. När gymnasiet var slut åkte jag till USA, var där ett år, sedan hem till Jönköping igen. Skulle bara stanna en kort stund. Ville fortfarande bort. Till öppenheten och energi, till något annat. Blev kär, och blev kvar.
Det blir lätt så. Och jag har haft en bra tid stan, tryggt. Många fina vänner, familj, kunder och bekanta. Det många eftersträvar.
Nu flyttar jag till. Inte från. Till familjen. Komma närmre mina barn. Har några vänner här, hoppas träffa dem oftare nu. Möjligheten att gå på olika event om ämnen som intresserar mig, förkovra mig, nätverka. Utbyta erfarenheter. Mer internationellt. Mer puls.