Har slängts tillbaka till 80-talet idag, började med Johan Rehborg föreläsning och avslutades med Mian Lodalen, båda födda på 60-talet.

Johans berättelse om blyghet, vilsenhet, medelmåtta, inte talang till någonting. Att inte förstå vad som efterfrågas, inte kunna beskriva vad man drömmer om, inte inse, förrän lång tid efteråt, meningen i en uppgift. Kunde lika gärna vara jag som stod och berättade, och det var fler än jag som kände igen sig.

Mian påminde oss om 70- och 80-talet, den perioden när jag bara ville bort från Jönköping, den trygga lilla staden. Där ungdomar som inte var med i någon församling inte hade någonstans att ta vägen. Föreningen Kulturhuset som kämpar i 10 år för att få ett kulturhus, och där raggarna i stan får en lokal på bara en vecka. Jag minns det. Hur orättvist det kändes. Jag hörde ryktena om att Brandstationen (1982) skulle ockuperas men på den tiden var det svårt att få informationen i tid, före mobiler och tillgång till Internet. Ryktena gick från person till person, telefonkedjor och över 200 personer slöt upp. Jag var inte en av dem. Tack Mian och alla andra som agerade, vi fick vårt kulturhus och husen står kvar. Det är värt.