Stor dag. Min yngsta fyller 18 år idag. Hon kom till världen i mitt livs största kaos. Sorgen efter mamma som dött tre månader tidigare, 50 år gammal. Vi köpte hus och flyttade in när mamma låg på dödsbädden. Maken renoverade efter bästa förmåga, jag bakade pepparkakor med vår treåringen, varje dag. Jag bjöd hem hela släkten på julfirande och vänner på nyårsfest. Alla vänner som ställt upp denna svåra tid. Jag grät floder varje dag, speciellt när treåringen undrade om mormor vinkade från månen. Jag var ett vrak.
Mitt i allt detta kom en liten flicka. I en värld där jag trodde alla skulle dö, att minsta fläck var ett tecken på cancer. Min sorg och stress påverkade fostret, inte ett tecken på liv i gravida mage. Åkte upp till lasaretten och bad dem undersöka om fostret levde, två gånger. Hade haft ett missfall innan så oron fanns hela tiden, hela graviditeten. Jodå, visst levde fostret, men du måste lugna dig. Ord jag fick höra igen på förlossningen, du måste lugna dig, fokusera på föda barn. Jag kunde inte fokusera, lustgasen höll jag krampaktigt i. Har inga krafter. Till slut häver sig en barnmorska med hela sin tyngd på min mage och en annan plockar ut min lilla Philippa.
Synd att inte digitalkameran fanns då. Så många fina bilder jag skulle haft att titta på. Nu ligger fotona på dig kvar i sina fotofodral. Otaggade.
Första året är vi så tajta, du ska vara nära, nära mig hela tiden. Dag som natt. Livet går vidare och idag är hon arton år, myndig. Bestämmer själv. Asvar för sin egen hälsa, ekonomi, frånvaro mm. Jag finns här när det behövs, om hon vill. Alltid.
En bra 18-årsdag. Började med frukost på sängen. Storsystern i Stockholm är med via Skype. Det blir lunch med champagne på Småländska Kolonien. Som så gulligt dukat med levande ljus, blomma och svenska flaggan 🙂
Vi handlar, dukar och fixar tills gästerna kommer. Äter middag, sjunger och blåser ut 18 ljus på en rosa prinsesstårta. Och nu har gästerna gått, telefonen tystnat.
Börjar prata om sommaren, planerar en resa till Estland. Du går in på Facebook och hittar kusinerna i Estland som vi hälsade på när du var fyra. Tre minuter senare är ni vänner och skriver till varandra. Så enkelt och lätt att ta kontakt igen.
Ett år kvar tills hon fyller 19 år. Då sjunger vi igen! När hon fyller 20 år, kanske bor hon inte hemma då, redan om två år. Då klämmer vi i med sång, och är med på ett eller annat sätt via en digital kanal.
#blogg100